Två datum som ger oss fantastiska minnen, som står skrivna i svensk fotbolls historieböcker och som för evigt är en del av den blåvita historien.
19 maj 1982 och 20 maj 1987.
Det är den här helgen 30 respektive 25 år sedan IFK Göteborg lyckades åstadkomma vad ingen annan svensk förening klarat av. Att vinna en europeisk cup.
19 maj 1982, på Volkparkstadion i Hamburg, chockade blåvit änglar arroganta tyskar, som redan hade tagit fram segervimplar efter uddamålsförlusten i det första mötet på Ullevi, då Tord Holmgren avgjorde i ösregnet.
Det fanns även en tvekan hos änglar om det skulle gå vägen mot det lag som då ansågs vara ett av världens bästa.
– Klart vi var nederlagstippade, men jag minns vad "Svennis" sa då vi pratade om hur tufft det skulle komma att bli. I hur många matcher så här långt har vi misslyckats med att göra mål? Ingen. I hur många matcher har vi släppt in fler än två mål? Ingen. Så om vi gör ett mål måste de göra tre? De där orden gav oss självförtroende, minns Glenn Strömberg.
Han var själv inblandad i 1–0. Strömberg hittade Torbjörn Nilsson, som i sin tur spelade ut till Tommy Holmgren. Inlägget och Dan Corneliussons avslut är historia. Precis som fullträffarna från Nilsson och (straffen) Stig Fredriksson.
Det är den här helgen 30 respektive 25 år sedan IFK Göteborg lyckades åstadkomma vad ingen annan svensk förening klarat av. Att vinna en europeisk cup.
Fem år senare, 20 maj 1987, var det dags igen. Den här gången firades det på Tannadice Park i skotska Dundee. IFK hade, precis som fem år tidigare, vunnit med enda målet hemma på Ullevi. Stefan Pettersson gjorde 1–0 i första halvlek inför 50 023 åskådare.
Då Lennart Nilsson visade vägen i returen handlade det om att ett kontrollerat Blåvitt under ledning av Gunder Bengtsson spelade hem matchen.
Största dramatiken 1987 var mot Inter i kvartsfinalen. Efter 0–0 på Ullevi var utgångsläget tufft inför returen på Stadio Giuseppi Meazza. Ett självmål av Stig Fredriksson tio minuter in i andra halvlek gjorde det ännu tuffare. 20 minuter före slutsignalen fick dock Stefan Pettersson tyst på merparten av drygt 61 000 åskådare och fixade med sitt 1–1 till en ny blåvit sensation.
Finallagen:
19 maj 1982:
Thomas Wernerson – Ruben Svensson, Glenn Hysén, (Glenn Schiller 19), Conny Karlsson, Stig Fredriksson – Tord Holmgren, Glenn Strömberg, Jerry Carlsson, Tommy Holmgren – Torbjörn Nilsson, Dan Cornliusson, (Håkan Sandberg 60).
20 maj 1987:
Thomas Wernerson – Mats Ola Larsson, Glenn Hysén, Peter Larsson, Stig Fredriksson – Roland Nilsson, (Lars Zetterlund 77), Tord Holmgren, Micael Andersson, Tommy Holmgren (Magnus "Lill-Tidan" Johansson 77), - Stefan Pettersson, Lennart Nilsson.
Lyssna på intervjuen med Tord Holmgren om Uefa-gulden i "Bebbens Hörna"