I dag samlas det svenska fotbollslandslaget i Holland inför matchen nästa tisdag.
En blåvit spelare ansluter till uppladdningslägret i Amsterdam. Tobias Hysén, så klart.
Pappa Glenn kollade läget med sonen "Tobbe" inför avresan och bloggar för er om vad de snackade om.
Holland borta i ett mästerskapskval, det är bland de häftigaste man kan uppleva som fotbollsspelare. Klart jag är avundsjuk på grabben som får uppleva det. Jag tog ett snack med honom i morse innan han skulle åka.
Gänget träffas i Amsterdam i eftermiddag och "Tobbe" ser fram emot att få visa att han ska ha en plats i truppen, som ska spela på tisdag i nästa vecka. Han känner sig i betydligt sig i bättre form än förra gången då det var samling inför matcherna mot Ungern och San Marino och då "Tobbe" fick sitta på läktaren.
Erik Hamrén har naturligtvis koll på att pöjken gjort fyra mål i de senaste fem allsvenska matcherna och handlar det om dagsform får man väl som stolt farsa tycka att han ska vara med, eller hur?
"Tobbe" trodde också att den turbulens i Holland, med petade spelare och skador på kanoner som Robben och Van Persie, kommer att ge Sverige en bra chans.
Erik Hamrén har naturligtvis koll på att pöjken gjort fyra mål i de senaste fem allsvenska matcherna och handlar det om dagsform får man väl som stolt farsa tycka att han ska vara med, eller hur?
Mina största landskampsögonblick är två. 1988 spelade vi 0–0 på Wembley och en del hävdade att det gick helt okej för mig. Att möta England där, större än så blir det fan inte.
Jag minns även då vi firade Ullevis och svenska landslagets 25-årsjubileum genom att möta Brasilien inför 50 000 åskådare här i Göteborg. För er lite yngre tog sig blågula gubbar till VM-final på hemmaplan 1958, en match som brassarna vann med 5–2. Vi spelade 3–3, Danne Corneliusson gjorde två och jag ett, det var stort.
Dagen innan matchen såg vi en repris VM-finalen från 1958 på Hotell Opalen med många av de svenska hjältarna från 58. Jag satt mellan Gunnar Gren och Sven Axbom och tittade. Efter en kvart gick jag fram till TV:n och låtsades börja leta efter en knapp. Axbom undrade vad jag gjorde och jag förklarade:
– Måste hitta inställningen som tar bort slow-motionfunktionen…
Han blev skitsur, Gren gapskrattade.
1988 spelade vi 0–0 på Wembley och en del hävdade att det gick helt okej för mig. Att möta England där, större än så blir det fan inte.
Jag har även varit med om att spela borta mot Holland. 1983, i Utrecht. vann vi med 3–0. Men det var som vanligt på den tiden. Vi kunde vara grymma i träningsmatcher, sedan torskade vi då det gällde. Hoppas inte det gäller Hamréns gäng.
"Tobbe" lovar i varje fall att ösa i höst. Som han sa:
– Farsan. Fyra matcher kvar med Blåvitt i allsvenskan, EM–kval mot Holland och Tyskland på Ullevi i november, sex matcher, bara att ge järnet.
Slutligen fick jag även prata med lille Lukas och tala om för honom att farfar tänkt komma och hälsa på honom på dagis. Det är faktiskt lika häftigt som vilken landskamp som helst.